lycklig och fri och het
Åh jag vinner! Så glad så lycklig. Jag skiter i om jag är tjock (haha jag är inte ens tjock - jag är het). Tänker inte förstöra mitt liv genom svält och kontroll. Jag tänker inte fånga mig själv i en livslång plåga. Nu är jag fri. Jag bryr mig inte längre. Jag är snygg och jag älskar mig själv. Livet är bra.
(Han är med mig igen. Vi försökte kväva det som började blomstra. Vi lyckades i några månader. Nu är vi tillbaka med varandra igen. Och allt är bra. Som vi vill att det ska vara. Vi klarar det)
Fightas för att må bra
Det är jobbigt att tankarna hela tiden finns kvar och att man måste fightas med dem varje dag. Det malar i mitt huvud. "Du måste bli smalare du måste bli smalare du måste bli smalare. Du är tjock du är tjock du är tjock". Jag var snyggare förut, ja. Men än är jag inte tjock. Och jag msåte inte spåra ur. Jag kan försöka äta normalt. Försöka leva sunt. Jag vet vad jag vill nu. Det gäller bara att inte tappa greppet. Jag vill bli stark och vältränad. Jag behöver inte banta ner mig till pinnesmal bara för att bli av med rumpan och all kurvighet jag äger. Beyoncé är kurvig och hon är skitsnygg. Och jag har blivit liknad vid henne. Jag är snygg. Jag tycker att jag är skitsnygg. Allt har ordnat sig med my boy igen. Det känns så sjukt bra. Han förstår inte hur mycket han hjälper mig genom att säga hur snygg kropp jag har. När jag vet att han faktiskt tycker det kan jag inte tillåta mig själv att plåga mig. Fact: min kropp är snygg även fast jag inte är lika fit som förut. Dessutom är det sjukt att man lägger så mycket energi på att bry sig om hur man ser ut istället för att vara tacksam för att man har en hel fungerande kropp - som jag. Tack gode Gud för det. Det löser sig! Kommer fixa det!
Nu vill jag se ut som jag gjorde när jag tyckte att jag var tjock.
att vara klok och må bra
Jag är så klok som förstår att svält inte är en hållbar lösning och skiter i det. Jättesmart att jag tänker långsiktigt. Visserligen blir jag väl aldrig smal då, men jag antar att man faktiskt får välja mellan att inte vara perfekt och leva i ett halvhelvete hela livet. Jag börjar bli sund igen och tänka på vad jag äter. Ska försöka komma igång med träningen. Till nästa år ska jag träna regelbundet på anläggning. Jag behöver det för att må bra. Jag ska försöka ta hand om mig själv och må bra. bra bra bra!
jag hatar mat
jag hatar mat! jag hatar mat! jag hatar mat!
lätt att inte äta
Dag ett: lite mat
Dag två: nästan ingen mat
Dag tre: ingen mat
Dag fyra: ´tvungen att äta lite sallad och nachochips på kvällen
Dag fem: avocado, nachochips, gröt, sallad, choklad.
Imorgon är det julafton. Då ska jag äta mat. Men egentligen är det väldigt enkelt att skita i att äta. Det enda jobbiga är alla kontrollmänniskor man omger sig med. Hela tiden ska någon ha uppsikt över hur mycket eller lite du äter. Låt mig göra som jag vill.
Han är tillbaka. Han tycker om mig. Jag tycker om honom. Han har saknat mig. Vi vill satsa på varandra igen. Men vi tar det lungt, vi gör det i vår takt. Jag är rädd för att något ska gå snett, men jag måste våga åka med och bli sårbar genom att visa mina känslor (jättesvårt - ja).
ljuger eller sanningstalar
Jag vet inte om jag ljuger för mig själv eller min omgivning eller om jag talar sanning längre. Den enda jag någonsin varit ärlig mot i matfrågan är borta. Önskar vi kunde skita i allt annat vi haft tillsammans bara för att jag egentligen behöver honom nu. Jag måste kunna vara ärlig och berätta hur jag tänker, så jag fattar vad om är sant och falskt. Jag fattar ingenting längre. Varför klickade vi på alla områden? Varför vid fel tidpunkt? Hur ska jag nu hitta en ny hjälte?
Jag glömmer jämt att väga mig. Har lite smygångest. Ska försöka göra det imorgon. Bara ingen ser, för det är hemligt att jag bryr mig va?
vikt
Imorgon kanske jag vågar väga mig, fast jag tror att jag blivit tjockare. Måste bara göra det - får inte glömma, som vanligt.
Tankar om Honom och mat
Ett litet steg. Försöker att inte spåra ur och sluta äta. Vissa dagar skiter jag i att äta, men då är det kamp inombords. En underbar segerkänsla, för att jag inte behöver mat, samtidigt som hjärtat gråter eftersom det inser att jag håller på att tappa greppet. Vill så gärna tappa greppet och spåra ur eftersom jag tror allt skulle bli så mycket lättare då. Fast jag vet att det inte skulle bli det. Jag är ju jättesnygg som jag är nu. Lite för mycket runt höfterna och på låren. Jag vet hur det blir. Jag har sett skräckexemplena. Jag har läst bloggarna. Hjälper psyket genom att sluta med allt godis och fika. Inga mer sötsaker i mitt liv. (Då ska någon behöva tvinga mig typ). Har varit hos läkaren. Väntar på ny tid. Hoppas jag får veta vad det är för fel på mig snart.
Har varit på besök hos familjen. Träffade Honom. Han är den finaste människan som finns. Vill bara kolla på honom. Länge. Känns bra att jag, när jag träffat honom, kännt mig så sjukt snygg. Jag kollar mig i spegeln och tänker "galet snygg jag är" på riktigt. Jag är så nöjd, så stolt och så vacker. Ju snyggare jag känner mig desto finare tror jag att jag är. Jag har hört det. Han kollade på mig. Mycket. Jag insåg, när jag äntligen pratade ut med min syster, att jag var arg på honom, och att jag faktiskt hade orsak att vara det. För att han hela tiden sett till att allt blir på hans sätt. Vart tog mitt temperament vägen? Jag har lust att komma nära och med kraft knuffa honom ifrån mig. Jag har lust att diskutera vasst, som bara jag gör. Jag vill vara sarkastisk. Jag vill höja rösten. Jag vill bli arg - avreagera mig. Varför diskuterade vi aldrig? Varför hann vi aldrig börja tjafsa? Kan allt sluta verka så sjukt perfekt hela tiden. Jag hatar bubblan vi tycktes leva i. Hade inte vi blivit tightare om vi släppte, om vi vågade konfrontera varandra? Men allt var så lyckligt att man bara gled med antar jag. När jag ser honom skrattar jag ibland för att situationen är så absurd och så ignorerar jag honom. Ibland blir jag irriterad för att han kollar så mycket på mig (inte konstig när jag är supersnygg). Men samtidigt hade jag hatat om han inte såg åt mitt håll. Jag älskar att han inte kan slita blicken ifrån mig. Jag känner mig stark när jag skiter i att kolla på honom, fast jag vill. Han är ju den finaste som finns. (På riktigt - det finns ingen finare. Jag ser sällan killar jag tycker är snygga. Just Han kan jag aldrig se nog av. Han är så fin). Kanske blir det vi. Tillslut. Eller inte. Jag har så mycket känslor inombords så det känns som att jag kommer explodera. Jag vill inte drömma om honom. Jag vill släppa honom. Jag mår inte dåligt över honom, det är bara det att han inte försvinner - särskilt inte när jag ser honom eller när omgivningen pratar om honom. Jag vill inte nämna honom, för jag ska vara så stark och okänslig. Men jag vill bara prata om honom. Massor. Jag kan inte rå för det. Vem ska jag prata med? Känns som att de tröttnar. Alla utom en. Och kanske min andra syster. Jag har knappt berättat något för henne, trots att vi är supertighta.
Dags att sova. Måste börja träna igen. Ska börja imorgon, på morgonen. Det är sämst att jag verkar ha fått astma. Varje gång jag anstränger mig får jag jätteont i bröstet. Vill inte klaga, men min kropp mår skit. Blir så arg på mig själv - alla måste tycka jag är dryg. Jag är den som vanligtvis aldrig klagar. Men min kropp är kass.
kontroll
enkelt att skita i att äta typ en hel dag. men sen nästa dag vill man bara hetsa. jag måste välja och fokusera. okej. jag ska vänta tills jag har varit hos läkaren. sedan bestämmer jag mig och fokuserar.
försöker att inte hetsa. kontroll!
allt är krig
jag har gjort det. jag har vägt mig. jag väger
55,8 kg. det är stört mycket för lilla mig. men det jobbigaste är inte längre vikten. det är att jag faktiskt inte kan äta någonting alls utan att må dåligt. jag vet att jag inte borde, men jag har väldigt lust att sluta äta helt, men min karaktär är svag. efter ett tag äter jag i alla fall. jag löser inte problemet genom att sluta äta för alltid heller. ska till läkaren om några dagar i alla fall. (okej jag har ett mål på att väga 50 kg. då ligger jag inte på min smalaste vikt utan min normala typ. vid 52 borde mina brallor passa kanske? hoppas). jag vet inte vem jag fightas med och vem jag fightas mot längre. allt är bara krig
ångest
den kramar sönder mig inifrån. aldrig känt såhär förut. ångesten. den kväver mig. önskar jag hade en hjälte här. jag klarar inte mig själv egentligen. eller jag klarar väl mig, men jag mår inte bra. jag orkar inte egentligen. det svänger sjukt mycket. igår låg jag vaken länge med hemska mardrömmar. rädda mig. jag ropade på honom. jag grät. jag rullade runt i ångest. vem vill bli tillsammans med någon som har ångest? men när jag var med honom hade jag aldrig ångest. det är bara han som vet. om han skulle säga till någon vet jag inte vad jag skulle göra - nej det skulle han aldrig göra. det skulle vara det största sveket mot mig. det gör så ont inombords. jag vill bara gråta, men jag har svårt att förklara varför. jag vet inte varför. jag orkar inte längre. ett steg till ett steg till orka.
alla måsten
måste vinna. måste fokusera. måste klara. måste ha disciplin. måste segra. måste kämpa. måste äga kontrollen. måste måste måste. måste börja nu. måste töja på de gamla reglerna. måste bli smal. måste må bra.
jag har hört om stenålderskost. jag tror inte min mage tål behandlad mat. måste nog äta helt ren mat, utan tillsatser och skit.
sjuk perfektionist
perfektionist. ska lyckas jämt. ska alltid vara bäst. söker ingen uppmärksamhet, fast jag vill fortfarande att han ska se mig och tycka jag är snygg. det känns fine att allt är över. jag träffar honom ändå inte. vi bor långt bort ifrån varandra. han är den enda som skulle kunna hjälpa mig. människor är rädda för ätstörningar och har man det är man störd. det är inte okej. det är tabu. alla pratar ätstörningar. ingen fattar grejen. de tror de fattar. jag har en kompis som mår dåligt i allmänhet och hatar sig själv, och tar ut det bland annat på maten. för mig är det helt annorlunda. jag mår jättebra, men jag strävar efter perfektion. jag kan käka precis vad jag vill, sen plötsligt vill jag bara bli lite snyggare, fast jag redan har skitbra självförtroende och tycker jag är jättesnygg. måste bara fixa lite. bli lite snyggare. det går ju. så tänker jag. det suger.
okej, nu saknar jag honom lite. tryggheten. närheten. han brukade massera min mage och smeka mig försiktigt när jag mådde dåligt. jag glömmer honom aldrig. fast jag klarar mig utmärkt utan honom. det känns så otroligt långt borta. hejdå fågeln som flyger vid horisonten. det känns lite så faktiskt.
jag gråter nu för att jag mår dåligt i magen och kroppen. mamma ska boka tid hos läkare och kräva en ordentlig undersökning. jag hoppas de gör något nu. snälla laga min kropp. den bryter ner mig.
(jag älskar spotify)
måste välja sida
kan inte välja vilket lag jag ska vara på. bli smal eller bara hälsosam. det går att kombinera. men det blir ändå krig i mitt huvud. när jag ändå kör racet kan jag glida med och bli smal på vägen. jag gör det. inte sluta äta eller äta lite. det är elakt mot kroppen. men lätt att falla i fällan när man är ensam i en vecka. okej imorgon på morgonen ska jag väga mig. jag ska göra det. om min kompis våg funkar. sen kanske jag väger mig en vecka efter det. bara för att checka om det blir skillnad. jag är snygg, men ska jag gå i klänning till nyår och jul vill jag ha fräschare ben. (åh vad jag tycker att jag själv låter töntig när jag läser det här - tur att min hjärna inte är skadad som den var i våras i alla fall. nu vet jag vad jag fightas mot. jag vet att jag lätt kan falla. på sätt och vis hatar jag att jag är kapabel att låta mig snubbla ner i träsket igen. whatever).
bara när jag påminns
Vanligtvis saknar jag honom inte, men när jag påminns gör jag det lite. Jag vill kyssas i regn, i spöregn. Han var min hjälte. Det blev aldrig vi. Det blir aldrig vi, men jag skriver ner vår historia. Önskar jag kunde berätta för någon som brydde sig. Han är den enda som vet. Vet min verkliga story. Fast han finns inte kvar och när jag vill öppna upp finns det kanske inte längre någon som lyssnar.
bli frisk
jag vill bli frisk. (inte som frisk från ätstörningar. jag vill bara må bra. kunna äta och sånt. jag jobbar på det, men min mage sviker mig. varför mår jag illa jämt? varför håller jag på att spy fast jag inte vill? varför vill inte läkarna hjälpa mig? hjälper de mig inte kanske jag faller igen)
jag vill bli sund
jag vill bli sund igen. jag vill sluta äta dålig mat. jag vill bli lite smalre. lite mer som förut. lite mer vältränad. jag behöver inte bli pinne och modellspinkig. det är inte det som är grejen. jag är sjukt snygg i alla fall. jag vill inte att mina ben ska gå ihop och jag vill vara lite mer fit. när jag är kry ska jag fortsätta träna lite då och då. plus att jag ska börja äta sundare.
slutet på ett kapitel - början på ett nytt
nu är det verkligen slut på riktigt. bye bye boy. han var världsbäst, men allt talade emot oss. det var inte vår tid. jag tänker att det aldrig blir för det känns lättast då. och jag har inget problem med att gå vidare. jag är lycklig. jag kan uppleva hur mycket som helst, men han är finaste minnet i min hjärteask. nu vill jag ha kontroll igen. det är inte lätt att ha det i nuläget, efter omständigheterna. jag lever så tight inpå människor. jag jobbar med dem och bor med dem. men jag tänker ändå försöka bli smal och skapa kontroll igen. det känns lite som att jag slutligen landat. jag känner mig snygg även fast jag inte går ner i vikt. jag är skitsnygg. men det är väl inte fel att sträva efter perfektion? jag gillar när byxorna sitter lite löst. då känner jag mig ännu mer snygg. inte jättesmal, bara tappa lite. det blir bra. ta kontrollen igen. bara gör det.
jag ska inte vara extrem som förut. det går inte. jag ska vara sund och börja väga mig kanske. jag får se hur jag känner. inte väga mig så ofta, om jag börjar. (ska väga mig imorgon på morgonen, om jag vågar)
Disciplin - då funkar allt
Disciplin. Ingen hemsk mördardiet, men en sund kosthållning. Jag hoppas jag tappar några kilon som bonus. Tyvärr verkar den enda lösningen vara att kontrollera matintaget på något sätt eftersom jag spårar ur och hetsäter annars. Jag kommer fixa det här!
Jag kan lika gärna bli lite smalare
Egentligen tror jag inte på förbud, som att utesluta viss mat och sötsaker. Men det är den lättaste utvägen. Önskar att jag hade Honom här nu, fast han skulle bara säga till mig att jag är snygg som jag är nu och inte behöver ändra på mig alls. Han skulle säga att jag skulle träna för att jag mår bra av det. Han skulle säga att han älskade mina former. Han skulle inte ljuga, han skulle mena det. Jag är snygg som jag är just nu. Snygg men inte perfekt. Ibland älskar jag bara smala armar och trimmade ben som jag hade. Det är enkelt. Det är så sjukt enkelt att bli slim igen. Jag kan inte dansa eftersom jag reser så mycket med jobbet och aldrig är på samma plats regelbundet. Annars kunde jag dansat bort all skit och inte behövt tänka lika mycket. Upp och ner - det är så det går. Jag kan visst bli smal och snygg igen. Jag orkar inte komma hem på besök och höra deras ord "oj har du lagt på dig lite?" "du är lite rundare än sist va?". Om jag blev stört smal skulle de fatta faran med orden. Då skulle de lära sig en läxa och inse att verkligheten andas ätstörningar i deras liv också. Fast jag vill inte låta dem göra mig till ett offer. Orkar jag satsa på att bli lite smalare? (nej egentligen inte) Jag kommer bli så ledsen om jag inte blir det. Vill bara kunna ha mina gamla jeans igen, men jag veta tt jag måste byta livsstil då. Det är minst lika jobbigt nu (om inte jobbigare) än när jag undvek viss mat bara för att bli smalare. Kanske ska testa en mindre extrem metod - fast det funkar säkert inte. Dessutom kommer jag leva på mackor periodvis - eller så byter jag ut det mot frukt. Jag ska tillåta mig själv att äta frukt. Jag ska sluta äta godis. Tuggummi är bra. Kaffe är gott, men vätskedrivande. Okej, jag ska uppdatera bloggen med tiden. Jag tror jag håller på att fatta ett beslut. Egentligen vill jag inte vara fast i spiralen, men jag mår dåligt bådde fysiskt och psykiskt hur som helst, så jag kan lika gärna satsa på att bli finare. (jag ska inte paja kroppen. jag ska bara testa att bli sund och äta smalmat). jag vill springa. nu. mitt i natten. om jag sover nu kan jag gå upp och springa imorgon på morgonen. Innan vi reser iväg igen. Om jag känner för det vill säga. Jag har hetsätit godis hela kvällen så jag vill spy. Jag är egentligen lycklig och mitt liv är världens bästa. Det är sanning och jag ljuger inte för mig själv. Mitt liv är verkligen perfekt och jag har verkligen allt. Jag gjorde bara en tabbe och jag bryr mig för mycket nu. Jag älskar massa människor. Jag älskar mitt liv.
Inte så smal, även fast det är snyggt (men jag gillar mina kurvor)
