the secret life

perfektionist. ska lyckas jämt. ska alltid vara bäst. söker ingen uppmärksamhet, fast jag vill fortfarande att han ska se mig och tycka jag är snygg. det känns fine att allt är över. jag träffar honom ändå inte. vi bor långt bort ifrån varandra. han är den enda som skulle kunna hjälpa mig. människor är rädda för ätstörningar och har man det är man störd. det är inte okej. det är tabu. alla pratar ätstörningar. ingen fattar grejen. de tror de fattar. jag har en kompis som mår dåligt i allmänhet och hatar sig själv, och tar ut det bland annat på maten. för mig är det helt annorlunda. jag mår jättebra, men jag strävar efter perfektion. jag kan käka precis vad jag vill, sen plötsligt vill jag bara bli lite snyggare, fast jag redan har skitbra självförtroende och tycker jag är jättesnygg. måste bara fixa lite. bli lite snyggare. det går ju. så tänker jag. det suger.

okej, nu saknar jag honom lite. tryggheten. närheten. han brukade massera min mage och smeka mig försiktigt när jag mådde dåligt. jag glömmer honom aldrig. fast jag klarar mig utmärkt utan honom. det känns så otroligt långt borta. hejdå fågeln som flyger vid horisonten. det känns lite så faktiskt.

jag gråter nu för att jag mår dåligt i magen och kroppen. mamma ska boka tid hos läkare och kräva en ordentlig undersökning. jag hoppas de gör något nu. snälla laga min kropp. den bryter ner mig.

(jag älskar spotify)