Fightas för att må bra
Det är jobbigt att tankarna hela tiden finns kvar och att man måste fightas med dem varje dag. Det malar i mitt huvud. "Du måste bli smalare du måste bli smalare du måste bli smalare. Du är tjock du är tjock du är tjock". Jag var snyggare förut, ja. Men än är jag inte tjock. Och jag msåte inte spåra ur. Jag kan försöka äta normalt. Försöka leva sunt. Jag vet vad jag vill nu. Det gäller bara att inte tappa greppet. Jag vill bli stark och vältränad. Jag behöver inte banta ner mig till pinnesmal bara för att bli av med rumpan och all kurvighet jag äger. Beyoncé är kurvig och hon är skitsnygg. Och jag har blivit liknad vid henne. Jag är snygg. Jag tycker att jag är skitsnygg. Allt har ordnat sig med my boy igen. Det känns så sjukt bra. Han förstår inte hur mycket han hjälper mig genom att säga hur snygg kropp jag har. När jag vet att han faktiskt tycker det kan jag inte tillåta mig själv att plåga mig. Fact: min kropp är snygg även fast jag inte är lika fit som förut. Dessutom är det sjukt att man lägger så mycket energi på att bry sig om hur man ser ut istället för att vara tacksam för att man har en hel fungerande kropp - som jag. Tack gode Gud för det. Det löser sig! Kommer fixa det!
Nu vill jag se ut som jag gjorde när jag tyckte att jag var tjock.
