Seger!
Jag är så glad för att jag motstod fruktfastafrestelsen. Jag har övervägt att börja länge nu. Min syster vill gärna. För hon vet inte hur det är när man har fastnat. För mig är det farligt att fasta igen. Jag har ju äntligen hoppat ur det helvetiska bubblan. Jag får för allt i världen inte gå in igen. Jag äter skitonyttigt och är verkligen inte smal och fit som förut. Men jag är inte tjock. Jag är jättesnygg. Och jag mår galet bra. Ingen ska få störta mig igen. Jag tänker inte falla (tack för peppande kommentarer). Imorgon ska jag springa igen för att jag älskar att träna. Och jag gör mina armhävningar igen, för att jag älskar att träna och vill bli stark. Jag mår bra bra bra av det. Värdefullt. Jag är starkare nu. Mer fokuserad. Jag vill väl inte att någon annan ska leva mitt liv (typ min mat)? Nej dåså. Jag vinner! Jag klarar det här. (Visst är det jobbigt att jag ser på mig själv som tjock ofta, även fast mina lår till och med har mindre omfång än mina snygga kompisar. Men jag måste lära mig att byta perspektiv och se verkligheten. Det går bättre)
