ångest

den kramar sönder mig inifrån. aldrig känt såhär förut. ångesten. den kväver mig. önskar jag hade en hjälte här. jag klarar inte mig själv egentligen. eller jag klarar väl mig, men jag mår inte bra. jag orkar inte egentligen. det svänger sjukt mycket. igår låg jag vaken länge med hemska mardrömmar. rädda mig. jag ropade på honom. jag grät. jag rullade runt i ångest. vem vill bli tillsammans med någon som har ångest? men när jag var med honom hade jag aldrig ångest. det är bara han som vet. om han skulle säga till någon vet jag inte vad jag skulle göra - nej det skulle han aldrig göra. det skulle vara det största sveket mot mig. det gör så ont inombords. jag vill bara gråta, men jag har svårt att förklara varför. jag vet inte varför. jag orkar inte längre. ett steg till ett steg till orka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0