bara när jag påminns
Vanligtvis saknar jag honom inte, men när jag påminns gör jag det lite. Jag vill kyssas i regn, i spöregn. Han var min hjälte. Det blev aldrig vi. Det blir aldrig vi, men jag skriver ner vår historia. Önskar jag kunde berätta för någon som brydde sig. Han är den enda som vet. Vet min verkliga story. Fast han finns inte kvar och när jag vill öppna upp finns det kanske inte längre någon som lyssnar.
Kommentarer
Trackback
