Nu kör vi!
Missa inte frukost bara
Jag ska tänka lite nu. Sen ska jag känna och välja och besluta.
I'm back on a diet
Jag trodde det skulle börja med att skita sig imorn. Det är pizza i skolan. Pizza är rätt nice. Jag brukade bara äta ovanlagret när jag körde min diet. Det skulle jag kunna göra imorn iofs. Men jag skiter i det istället. Jag skiter i att dra på lunchen menar jag. Det är väl onödigt. jag kan vara uppe sent istället, om jag tycker om, och så kan jag sova bort förmiddagen som jag gillar att göra. Imorgon ska jag till läkaren igen också. Och kolla magen. Och imorgon börjar dieten! Nu ska jag bli smal igen. Jag är sjukt fokuserad och motiverad. Inget kan stoppa mig. Okej jag kommer antagligen bli tvungen att fuska i och med studenten och skiva och så. Huvudregeln är att inte käka något jag inte gillar eller är sugen på. Och tro mig jag är lyckligt lottad, för jag har sedan barnsben hatat tårta, kakor, saft och läsk. Okej jag gillar matpaj, men det lär bli buffé och jag kommer bli smal! Bingo. Jag vet att jag kommer bli råsmal. Hehe sjukt taggad jag blev då. Men allt äckligt fett på mina ben som aldrig funnits där förut kommer att försvinna. Det känns bra. Jag låter äckligt utseendefokuserad nu. Ledsen - men detta är enda gången jag någonsin är det. Därför känns det okej på något vis. Jag tänker augusti. Hur ska jag göra i sommar då? Misstänker att mina farföräldrar kommer vara på mig med mat. Men lyckat, alla vet att jag har superproblem med magen. Hoppas jag hinner besöka en dietist innan jag drar - då kan jag alltid dra det kortet ur ärmen "jag har varit hos dietist". Great! Undra vad jag köra till frukost imorn. Avocado tror jag. Det är gott och fett. Testa!
Vi börjar från noll
Jag åkte upp till akuten för att kolla magen. Pallade inte längre. Det blev för mycket. Eller mamma ringde och då grät jag för att jag mådde så dåligt, så hon kom och hämtade mig och körde upp mig på sjukhuset. Jag fick sätta på mig sjukhusskjorta och ta piss- och blodprov. Jag pratade med läkare och sköterskor. Ingen kunde hjälpa mig. Sen åkte jag hem. Körde lite tabletter med syrehämmande effekt. Antar att det är därför jag inte haft lika ont i magen. Jag sket i fastan, vilket var en seger för mig själv. Seger över straffet mot min feta kropp. Eller något i den stilen.
Jag har bestämt mig. Egentligen borde jag ha möte med en dietist, men jag orkar inte fixa. Måste få remiss och det tar bara massa tid. Kanske ordnar det till hösten eller sommarslutet. Min mage mådde faktiskt som bäst när jag körde noll-kolhydrat-modellen. Okej jag ska inte göra det för jag kommer rasa i vikt som en idiot och det är inte en hållbar lösning (dvs förr eller senare måste jag bryta, vilket kommer resultera i hetsätning). Jag tänkte köra en mild low carb-modell. Det känns rätt schysst. Har börjat träna lite mer också. När jag har köpt skor kommer det kännas tryggt - då kan jag springa i sommar. Jag kommer må bra. Okej, jag kommer sakna friheten att trycka i sig pizza, men jag måste tillåta mig själv att ta kontrollerade pauser utan att jag ballar ur och tror att allt är förstört. Fokuserar jag och tänker på att jag gör det för min egen hälsa (magen) då kommer det funka. Bloggen får bli min pep. Det är faktiskt inte bara min smal-tanke som gör det. Jag ska kolla uppläggen så jag vet vad jag kan käka då. GREAT. (Oj, vad står högst upp om dieter - whatever). Ska käka kolhydratrikt nu (men inte hetsa), så börjar jag så småningom.
Borde jag inte egentligen?
Egentligen borde jag inte va? Men rätt skönt att tappa pyttelite till studenten i alla fall. Inte å nice att alla er att amn blivit fet, även fast typ alla redan lagt märke till det. Tror de att jag blivit deprimerad eller? Åh vad jag har lust att komma tillbaka efter sommaren (jag ska vara borta) och vara skitsmal, smalare än förut. Ingen säger nåt när jag är fet - förutom familjen. Då kommer nog ingen våga säga något när jag är skitsmal. Jag ska inte superfokusera på mat. Jag ska fixa en hållbar lösning. Träning - jag vet. Men jag börjar såhär medan jag rensar tankarna. Jag ska sluta äta sött.
Jag mot maten
PS. Han är bra, för han fattar att jag inte håller ihop och att man inte kan blunda för kraschen utan måste hjälpa mig. sjukt bra kille man kan hitta måste jag säga, men komplikationerna tär på psyket och hälsan. mjao
Jag är tjock
Snygg och smal. Ångest för att man vet att man var smalare förut. Och det var inte ens svårt liksom. Okej jag msåte göra något, men vad? Hur? Jag msåte bestämma vilken taktik jag ska ha hjälp mig. piss
Jag tänker inte gå tillbaka
Jag skriver bara konstigheter för jag är så trött. Jag har verkligen träffat världens sötaste kille. Han är romantiker och sjukt skön. Han har de perfekta dragen och är den alla tjejer vill ha. Alla. Alla pratar om honom och det är lite smådrygt på sätt och vis. En tjej sa något i stil med att jag skulle bli intresserad av honom om han var intresserad av mig. Och vissa bara jag fattar inte ... Han liksom! Fast det är hemligt så nästan ingen vet. Det är det bästa efter omständigheterna.
Jag väger mig aldrig.
Heja kroppen och knoppen!
Det är skönt med Honom. Han är bra. Vi är bra. Men ändå vet vi att det inte funkar just nu. Jag vet inte vad lösningen är. Vi kan inte ha en relation just nu. Snart åker jag utomlands i två månader och sen flyttar jag. Fast det är inte det som spelar roll. Ingen kommer få veta vår story. Den är hemlig. Jättehemlig. Och vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska plugga! Och innan dess ska jag kanske dra en vända förbi McDonalds och köps något gott. Kanske kikar förbi ICA också. Vad ska jag köpa?
