Vi börjar från noll
Jag åkte upp till akuten för att kolla magen. Pallade inte längre. Det blev för mycket. Eller mamma ringde och då grät jag för att jag mådde så dåligt, så hon kom och hämtade mig och körde upp mig på sjukhuset. Jag fick sätta på mig sjukhusskjorta och ta piss- och blodprov. Jag pratade med läkare och sköterskor. Ingen kunde hjälpa mig. Sen åkte jag hem. Körde lite tabletter med syrehämmande effekt. Antar att det är därför jag inte haft lika ont i magen. Jag sket i fastan, vilket var en seger för mig själv. Seger över straffet mot min feta kropp. Eller något i den stilen.
Jag har bestämt mig. Egentligen borde jag ha möte med en dietist, men jag orkar inte fixa. Måste få remiss och det tar bara massa tid. Kanske ordnar det till hösten eller sommarslutet. Min mage mådde faktiskt som bäst när jag körde noll-kolhydrat-modellen. Okej jag ska inte göra det för jag kommer rasa i vikt som en idiot och det är inte en hållbar lösning (dvs förr eller senare måste jag bryta, vilket kommer resultera i hetsätning). Jag tänkte köra en mild low carb-modell. Det känns rätt schysst. Har börjat träna lite mer också. När jag har köpt skor kommer det kännas tryggt - då kan jag springa i sommar. Jag kommer må bra. Okej, jag kommer sakna friheten att trycka i sig pizza, men jag måste tillåta mig själv att ta kontrollerade pauser utan att jag ballar ur och tror att allt är förstört. Fokuserar jag och tänker på att jag gör det för min egen hälsa (magen) då kommer det funka. Bloggen får bli min pep. Det är faktiskt inte bara min smal-tanke som gör det. Jag ska kolla uppläggen så jag vet vad jag kan käka då. GREAT. (Oj, vad står högst upp om dieter - whatever). Ska käka kolhydratrikt nu (men inte hetsa), så börjar jag så småningom.
