oh boy
Hej! ville bara tacka för kommentaren du skickade till mig... Den värmde så himla mycket. Varje dag försöker jag intala mig det du skrev, att vad är viktigaste - att leva och må bra eller att väga 53 kilo? Jag vet svaret, men ändå släpper den mig inte, besattheten om att bli smal, smalare. JAg vill inte känna att jeansen kniper åt, att höfterna och magen hänger över kanten... Varför ska det vara så svårt? Jag försöker att hålla mig borta från bloggen och vågen, men det är också svårt. Nu äter jag, men jag mår fortfarande piss över det. Och jag känner att jag inte kan prata med någon om det, är rädd att någon skall fnysa mig i ansiktet, kolla på mig och säga : vadå, tycker du det är jobbigt med mat? Du är ju inte ens smal!
Förlåt om jag babblar på. Det enda jag egentligen ville säga var: tack!
Hoppas det löser sig för dig <3
kram V
