Kontroll
Jag vill vara smal egentligen. Han sa att jag hade perfekt kropp. Men det är inte vi och det kommer aldrig bli vi och därför måste jag bli smal för alla tycker kanske inte som honom. Hade det varit han som gällde hade jag inte behövt bli smalare, men nu är det inte han och då vill jag bli snygg som jag var förut. Naturligt smal. Skulle kunna börja träna (men jag jobbar typ 200% så det finns verkligen noll tid för det) och få en naturligt fin, vältränad kropp. Jag ska inte förstöra mitt liv igen. Jag ska inte spåra ur och kontrollera maten, men det skulle vara så enkelt då. Bli smal och snygg och oövervinnerlig. Typ så känns det. Ibland. Varför sket sig allt? Kunde det inte bara varit perfekt och enkelt?
Nej jag vill faktiskt inte få en spinkig modellkropp. Bara lite smalare igen. Som förut. Allt var så bra förut. Fast det tyckte jag inte då såklart. Jag vill ha kvar formerna, men slippa överflödigt fett. Åh vad töntig jag är. Det är verkligen patetiskt.
Asbra? Tack men jag tror inte det. Äter vad jag vill nu. Det är bra. Får inte ångest när jag äter bröd. Men jag känner mig tjock, även om jag är "lycklig" på ett annat sätt. I övrigt. Gör precis det jag vill med mitt liv, lever min dröm, hittat så många människor jag tycker om, men maten... Även om jag försöker "kväva" ihjäl min "sjukdom" så ligger den där, slumrande inom mig, och tänderna glimmar i mörkret.
Det gör ont.
Men det måste vara så.
JAg kan inte falla tillbaka igen.
För då kan jag inte hålla på med det jag vill.
Då blir jag bara en blek skugga av den jag vill vara, och sedan vill jag ta livet av mig.
Så får det inte bli.
HUr går det för dig?
