Jag kan lika gärna bli lite smalare
Inte så smal, även fast det är snyggt (men jag gillar mina kurvor)
Hej!
Jag blir så sjukt ledsen när jag läser det du skriver. Riktigt sjukt jävla ledsen, för det är som att se sig själv i en spegel. I det du skriver ser jag mig själv, men det är en bild jag inte vill känna igen. Men jo, det är jag:
det är mina tankar,
det skulle kunna vara mina ord,
det skulle kunna vara min ångest och mitt helvete.
(Det är min ångest och mitt helvete)
Jag lever i självbedrägeri och jag vill inte inse det.
Är du verkligen lycklig? Jag frågar mig själv lika mycket som jag frågar dig?
Är du verklgien lycklig? Skulle du hålla på som du gör om du verkligen var lycklig? Skulle din värld trasas sönder av kommentarer som "Du har allt gått upp lite i vikt va sedan vi såg dig sist?" (det gör min) om du var lycklig?
Jag intalar mig själv att jag lever ett jävligt bra liv: jag pluggar det jag vill, jag gör det jag älskar att göra, jag har sjukt många goa vänner. Det "enda" som fattas är en pojkvän, men det vet jag inte ens om jag vill ha, eftersom jag inte skulle hinna med det andra jag gör då...
Jag intalar mig att jag är lycklig för jag har det som jag har det, men igen frågar jag: om jag VERKLGIEN hade varit lycklig, hade jag haft sådan ångest för något så banalt som VIKT?
Om jag ska vara ärlig så tror jag inte det. Frustrationen över vikten är egentligen frustration över ngåonting annat, någonting djupare, bara det att det är "enkelt och bekvämt" att intala sig att problemet är vikten, eftersom det är lättare att göra något åt den. För det rä lättare att gå ner några kilon än att vara ärlig mot sig själv.
Fan.
"Det är sanning och jag ljuger för mig själv."
Vet du, jag tror att jag ljuger för mig själv.
Jag känner på mig att jag ljuger så in i helvete för mig själv hela tiden, varje dag, varje sekund. Så mycket ljuger jag att jag går på det och inte tror att jag ljuger. Men jag har börjat genomskåda mig själv nu. JAg ljuger för mig själv, jag vet inte varför.
Men jag ska sluta med det, en dag ska jag tala sanning, en dag ska jag kunna se min sepgelbild utan att avsky den. En dag ska jag ge mig själv den chans jag förtjänar. Som vi förtjänar.
Och jag ska få hela världen att se vår historia, vår jävla ångest. Det lovar jag.