the secret life

  
Jag var så sjukt nöjd med min överkropp. Det har jag alltid varit. Den är så liten och smal. Nu är den inte perfekt som förut, men det är inte där jag behöver tappa fett. Min rumpa är groteskt enorm och mina ben har alltid varit muskulösa. Men fettet från rumpan och höfterna ska bort. Heja beach 2009. Jag vill bara inte att någon ska märka. Tur att jag bor med syrran. Vi är nästan aldrig hemma samtidigt och hon skulle aldrig kontrollera mig (jag menar hon märkte inte ens av när jag fastade?). Jag käkar typ i skolan. Men jag käkar lite och jag har alltid ätit massa. Min kompis har också fått sämst aptit så hon vet hur det är. Fast nu kan hon käka igen. Jag orkar inte att folk ska påpeka att jag inte äter. Inget är gott. Därför äter jag inte. Plus att jag ska bli smal såklart. Varför blossar mina kinder?  Jag blir alldeles varm (sjukt skönt att kunna skriva ut allt man hållt inom sig hur länge som helst - bloggar i en annan blogg också, men kan bara skriva i koder då). Konstigt att jag inte fattat tidigare. Enda sättet att tappa vikt är väl att äta mindre - eller att skita i att äta. Jag funderar på vad för träning jag ska köra imorgon. Det komiska är att trots 0 mat idag var jag hur pigg som helst och sjukt speedad. Jag tror det har med våren att göra och träningen och cyklingen. Jag avskyr morgnar. Blir inte pigg förrän på kvällen. Varför glömmer jag jämt bort hur bra jag mår av träning på morgonen? (och då snackar vi inte tönt-yoga där man somnar och fryser, utan energikickpass).

På något vis vill Han ändå ha med mig att göra. Omständigheterna till trots. För varför ska Han ringa mig när han redan pratar med ordföranden? "Hej ordföranden. Juste det där ja. Jag ringger Henne och pratar om det". Ordföranden är söt. Hon blev skojsur. Hon sa "Du kan ju ta det med mig?". Men han ringde ändå. Hoppas vi ses på fredag. Jag vill fortfarande lära känna honom, men jag kan itne vara för speedad. Eller kan jag? Han är sjukt seg i telefon. Vi pratade två gånger. Andra gången ganska länge. Vi håller tummarna. Jag är inte kär, men jag är nyfiken. Jag älskar allt som är spännande. (Och det har inte varit bra alltid - vi tänker på det en annan gång).