Balans och liv
Sanningssiffror
Förut vägde jag 49 kg. (Jag är liten). Den vikten var jag nöjd med.
I vintras vägde jag 48 kg. Då var jag väldigt smal på överkroppen, men inte särskilt på benen. Jag gick på diet och blev rädd för att bli för smal i ansiktet och överkroppen (jag fattar inte varför ajg tappar allt fett där - helt stört)
Nu väger jag 55-56 kg. Det är sjukt mycket för att vara mig. Jag mår illa.
Jag vill faktiskt inte komma ner till någon speciell vikt egentligen. Det enda jag vet är att jag inte kan stanna där jag är nu. När jag känner mig snygg ska jag väga mig och då kommer jag vara nöjd med det. Åh vilken befrielse att kunna skriva siffror rätt ut. Ingen vet ändå vem jag är. Jag är inte ätstörd men har också påverkats av medias utseendefixeringsfokus. Jag försöker nu hitta tillbaka till balansen jag hade innan mitt välmående och min kosthållning rubbades. (Och när mina jeans passade!)
Jag äter numera kolhydrater. Jag äter massa frukt (vilket förut var förbjudet i min värld på grund av sockerhalten). Jag försöker köpa hälften grönsaker i mina stora mål - inte som en diet utan en bestående livsstilsförändring. Jag är grönsaksnörd bör tilläggas. Älskar allt grönt och hatar sött. Mitt nya ledord är "Ät det du känner för, när du känner för det och aldrig mer än att du är mätt". Det är optimalt för mig med tanke på att jag inte gillar sötsaker och älskar grönt. Det enda jag ska lyssna på är min kropp. Jag ska inte låta sociala sammanhang störa min hälsa. Nu återstår att praktisera det också. Heja på mig!
Alltså denna idrottare är cool!
Jag hejar på dig!
Jag tror att det är bra att göra som du gör, att inte ha ett för tydligt viktmål utan att istället fokusera på att typ komma i gamla kläder, att träna, bli fit, att må bra. Det låter asgrymt rent ut sagt!
Jag är lite inne på samma spår nu. Har slutat att räkna kalorier, äter mer avspänt och tränar sedan ett par veckor hyfsat mkt. Problemet för mig är att jag är ganska fixerad vid siffror och jag blir besviken varje gång jag ställer mig på vågen eftersom jag känner mig smalare än vad vågen visar (muskler väger mer än fett, men ändå...) Därför så har jag också ett sådant mål nu: jag ska inte väga mig förrän jag är helt säker på att jag har gått ner...
Kämpa vidare! Jag är säker på att det kommer ge resultat, även om den metoden du (och jag) använder tar lite längre tid än typ fasta et.c. så ger den 1000 ggr bättre resultat, eftersom man mår bra på vägen dit, man får en vältränad kropp och resultatet blir hållbart.
Sedan blev jag lite nyfiken på vad du gör med dina grönsaker. Är också grönsaksnörd (har nästan slutat helt med kolhydrater och äter bara kött två till tre ggr i veckan). Har du ngra bra recept?
Kram V
Hej!
Tack för dina kommentarer! De tröstar mig... Jag har också varit där... Först den smala, den smalaste, sedan, vad hände? Jag blev normalviktig/fet utan att själv märka det.
Jag vill inte berätta för min pojkvän, för jag vill inte såra honom. På något sätt är det som att jag har vant mig vid att leva såhär. Det är som att jag trivs med det på ett sätt, stoltheten när man har varit duktig eller tillfredställelsen att vara hungrig, att känna att man har kontroll över sin egen kropp. Jag vet inte om jag vill bli "frisk" dvs inte tänka på det överhuvudtaget.
Eller jo, det vill jag nog kanske.
Men jag vågar inte.
Hur som helst. Jag berättade för två av mina kompisar, och allt blev bara värre. Jag kände mig sjukare, för de sa till mig hela tiden hur sjuk jag var, att det verkligen var ett problem, att jag måste få hjälp, sluta med det.
De sa till mig att jag måste erkänna för mig själv att jag har ett problem, för ofta så vägrar jag att tro på det.
(Det kommer dagar, som igår natt exempelvis när jag verklgien vet hur sjukt det är, men oftast nekar jag bara till att det är sjukt beteende, att jag bara vill "gå ner i vikt på ett sunt sätt")
Jag vill inte känna mig "sjuk" när jag är med honom.
Det är för min egen skull som jag vill gå ner i vikt.
Ingen annan pressar mig, han har sagt till mig att jag har en fantastisk kropp. Jag vill gå ner i vikt för att känna mig stark, stolt och oberoende. Typ.
I alla fall.
jag tror att det är bra att du har slutat att fokusera på kolhydrater, att du äter och tränar i stället. Det är så jag tänker göra också nu, inte äta minimalt och springa och väga mig varannan kvart och få ångest... Nej, bygga muskler, bli slimmad.
Om din brorsa säger att du har blivit smalare så har du säkert det! Du vet, muskler väger ju mer än fett, och om du har kommit igång och tränar mkt så är det ju inte konstigt att vågen står still... Fokusera istället på känslan, som du gör. Strunta i vågen. Jag tycker din idé om att väga dig först när du är nöjd med kroppen är en fantastisk idé. Så mkt ångest du besparar dig! om du ändå blir otålig och vill peppa dig själv, känna att du inte står still, så kan du ta ett måttband och ta dina mått. Då kan du se att du faktiskt blir smalare!
Eller som du gör, att ditt mål är att du ska få på dig ett par gamla byxor. Har också ett par i garderoben, som jag vill kunna få på mig. När jag vill se om jag har blivit smalare brukar jag prova dem...
Jag ger och tar gärna peppning av dig! Det känns som att vi är ganska lika i vissa tankar!
Sköt om dig
kram
Jo, just det ja.
Man raderar webbhistoriken genom att till höger i flikmenyn (där du öppnar en ny flik) gå in i verktygsmenyn (det står verktyg, och ett litet kugghjul om din dator är som min), sedan går du in på ta bort webbhistorik och ta bort allt. Så försvinner allt. Gäller att man har alla addresser i huvudet, men det är det värt...
Kram
