Okej åtgärd trots allt
Nej! Stopp! Vänta!
Vill du verkligen göra det här? Är det verkligen värt det?
I förra inlägget skrev du att det kändes som att du hade hittat ett hållbart sätt. Varför inte fortsätta på det spåret? Du skriver att det är en livsstil som du mår bra av - varför inte fortsätta då? Viktnedgången kommer att komma, men du behöver ha TÅLAMOD. OM du börjar fasta nu och mixtra med ämnesomsättningen (som du antagligen fått igång igen nu om du har tränat och ätit på det sättet som jag har uppfattat att du gör) så kanske du kommer gå ner ett par två tre kilo på din fasta, men din kropp kommer att göra uppror och du kommer äta igen och du kommer gå upp till den vikt du har före fastan + 1 till eftersom det är så kroppen fungerar evolutionärt.
Jag förstår att du vill gå ner och att du vill gå ner nu... Men det går inte så snabbt, det vet du också!
Fatta hur bra jag tyckte det var det du skrev:
allting är en seger, bara man gör det till det själv.
Tror du inte på det själv?
Tålamod, och du kommer ha den snyggaste av alla kroppar tillsist (och den mest välmående).
Fortsätt att träna och äta bra mat i lagom mängder och du kommer att nå dina mål.
kram
V
JAg känner igen mig i mycket av det du skriver... Att man liksom slits mellan att ena dagen tänka att man inte bryr sig och nästa ha panik över att jeansen sitter trängre över låren eller över att man tycker att man har fått tjocka överarmar utan att kunna säga hur det egetnlgien hände eller när...
Jag vet inte hur gammal du är eller så (tog du studenten i år? 90:a i så fall?), men jag tror att jag är lite äldre än du och jag har lärt mig genom åren: det funkar inte att gå till det extrema. Det måste väl du också ha märkt? Jag är egentligen en människa som liksom bara har ett on och off läge. Antingen så kör jag stenhårt på någonting eller så gör jag det inte alls. Som med sötsaker tillexempel. Antingen så äter jag inte något sött överhuvudtaget, inte alls, eller så äter jag allt när jag vill. Finns ingen balans (fan, vad jag låter töntig och tjatig om balans, men, JA, det är viktigt om man vill kunna leva som vi gör)...
JAg kämpar med det, att komma runt det. Jag fösöker intala mig själv att jag inte kan gå till det extrema åt något håll eftersom det bara spårar ut tillslut. SOm nu när jag tränar så mkt. Förr kunde jag säga till mig att det var okej, att jag kunde gå ut och springa varje dag i två veckor. Nu, när jag vill pressa mig mer till att träna, så har jag redan innan satt upp en spärr, att jag måste vila någon dag... Till exempel... Eller att jag måste äta något på kvällen när jag kommer hem från jobbet även om den "extrema delen" av mig säger att det egentligen är onödigt.
Gör inte samma misstag som jag har gjort så länge.
Sträva i stället efter en livsstil som du trivs med och som ger dig den vikt du vill ha.
Om du gör det så kommer du att sluta hetsäta automatiskt.
Du måste inse att du ska jobba med dig själv, och inte mot dig. Du är i samma lag som du själv, du är i samma lag som din kropp, och om det ska funka måste ni börja sammarbeta. Du måste äta, men ge din kropp mat som du mår bra av och som du blir pigg av, lagom med kolhydrater, lite socker, mycket vatten, grönsaker, kött eller andra proteiner. Mata inte din kropp med tomma kalorier, skippa läsk som innehåller tonvis med socker och färgämnen, skippa kakor och sånt som innehåller transfetter och mättade fetter.
Träna! Din kropp mår bra av träning, och alltså gör du det med. Hur gillar du det bäst? Promenera, jogga? Jag har för mig att du har skrivit att du älskar att jogga. Fortsätt med det! Utmana din kropp, men heja på den! Sätt upp mål, tävla mot klockan om det peppar dig och gör det roligt, eller lunka bara till bra musik i öronen, (det gillar jag bäst!).
Om du gör det kommer det automatiskt att bli en vana, och då kommer du snart märka hur din kropp också förändras, hur du blir spänstigare, piggare, bygger muskler.
Lägg ner tid och omsorg på din mat. Laga allting själv, inga halvfabrikat. Köp kokböcker med inspirerande bilder eller kolla runt på nätet. Det finns massa bloggar och hemsidor.
Är du med mig?
Spåra inte ut! Håll huvudet kallt.
Ta hand om dig.
Det är du skyldig dig själv och din kropp, vilken för övrigt är det finaste du någonsin kommer att äga.
Hur går det för dig? Hur mår du? Har inte hört något på ett tag... Hoppas allt är bra med dig. Finns här om du vill prata.
Hur går det för dig? Det var ett tag sedan jag hörde från dig. Mår du bra? Jag finns här om du behöver prata med någon. Du kan fixa det här!
