the secret life

När jag kom hit vägde jag mig. Då var jag tjock och otränad. Sedan des har jag tränat mycket. Så nu har jag vägt mig igen. Jag väger lika mycket. Eftersom jag vet att jag ökat i muskelstyrka (och därmed även muskelmasa) ser jag det som en framgång. Alltså har jag förlorat fett. Det innebär en seger för mig. Allt är en seger om man väljer att göra det till en seger. Jag har slutat äta godis. För att jag inte ska känna mig fångad och styrd tillåter jag mig att fika på helgen (men inte godis - dvs choklad, min största bov). Jag känner mig skitsnygg. Jag hade i princip gett upp hoppet på att passa i mina jeans. Men helt plötsligt insåg jag att det går kanske, om jag vill. Jag tänker väga mig om en vecka, innan jag drar hem. Inte äkert att en vecka ger någon skillnad. Jag har insett att man måste ha tålamod. (vilket jag egentligen saknar). Jag kämpar för att må bra och jag mår jättebra just nu. Det känns inte som en omöjlighet längre att bli fit igen. Och det känns som att min lösning, om den funkar, kommer att hålla. Och är det inte det vi söker? Hållbara lösningar menar jag. That's it!