the secret life

Det är läskigt lätt att inte äta. Inga lektioner idag förrän på eftermiddagen innebar såklart varken frukost eller lunch för mig. Ganska skönt, eftersom jag inte vill äta fjantigt pyttelite så alla bara: VA? Jag åkte iväg med kusinen efter skolan - till Ikea. Det var provsmakning på pizza. Jag tog två bitar för jag var hungrig. Och jag är nästan aldrig hungrig. Jag blev mätt av det. Mat var gott för att jag var hungrig. Jag vet att man behöver mat. Men det känns inte som det när kroppen inte ropar efter det. Jag är lite rädd för att träna utan att käka. Min träningshjärna säger emot det - jag har trots allt tränat hela livet.

Imorgon har jag ett jättestort prov i Bi B. Slutspurten nu inför studenten. Jag kan ingenting och jag måste få MVG. Egentligen har jag bara lust att skita i det. Jag är så sjukt skoltrött. Ge mig en uppgift - låt mig skriva en text. Om jag skiter i provet kommer jag inte till skolan förrän efter lunch och då behöver jag inte käka. Smart. På fredag är det lax och efterrätt i skolan. Lyxigt värre. Jag som hoppas kunna använda mina största par jeans då.

Jag har inget problem med att inte käka mat. Men jag vill inte göra det här egentligen. Det känns som en sista utväg. Jag tycker bilderna på supersmala människor är äckliga. Jag vill inte bli sådan. Och jag ser när jag blir smal och då blir jag rädd. Jag har kontroll. När jag gått ner lagom blir det en livsstilsförändring. Jag kanske ändå fegar ur efter ett tag. Jag väger mig aldrig. Jag vet itne vad jag väger. Vikt spelar ingen roll så länge man är nöjd med sitt utseende. Knasigt att jag börjar redan nu, för jag kommer ändå gå upp under tiodagarsresan i Indien. Man kan inte äta en fjärdedels frukt en gång om dagen liksom, eller ett salladsblad. Då kanske jag ändå inte kan ha mina brallor när jag kommer hem igen.