Jag vill krama Honom
Och jag bryr mig inte längre!
Och jag har messat med Honom i tredagar i sträck och jag smsar nästan aldrig i vanliga fall och det har gått från det ena ämnet till det andra och spårat ur och varit jättekomiskt och nu är det som vi bara lär känna varandra över sms för att vi aldrig träffas. Undrar just hur det blir när vi ses. Det blir bra. Det kommer bli bra. Och vi vill spela spel mitt i natten och sen ska de ha grillfest. Jag är lite pirrig. Tänk så träffar jag honom imorgon. Jag måste vara fett snygg hehe.
Jag vet vad bulimi är
Bulimi är när man hetsäter och sedan kompenserar det på något sätt, exempelvis genom att spy, träna eller fasta. Då fattar jag. Jag har alltid tänkt att det handlar om att spy spy spy. För jag kan inte spy, men jag kan fasta. Fast jag gör det inte längre. Jag bryr mig inte om någon tycker jag är tjock - för ingen gör det. Och jag behöver itne vara perfekt. Kanske ska ta kontakt med någon dietist som kan hjälpa mig att komma tillbaka till sunda vanor igen. Det skulle vara skönt och göra allt så mycket lättare. (Varför ska det vara så problematiskt att få skolsyster att hjälpa mig?)
(Kom igen, han tänker inte ens på mig, det är någon annan och dessutom har det säkert hänt något medan jag var borta. Han har säkert flickvän och det spelar inte ens någon roll eller hur - han har bara fastnat som kardborre i tankarna. Han är inte speciell ens. Jag söker bara spänning. Jag är trött på leken för spelplanen är inte här och nu. Och förut var vi i samma lag - minns Han? Klart. Okej pyttelite måste han bry sig, men varför fnittrar man då? Vi skippar tänkandet. Jag kan röja med killar i sommar. Det är så roligt att flirta och charma och gissa om indiska killar är roliga? Det finns snygga killar över hela världen, även fast jag är kräsen, men utseendet spelar ingen roll. Det kvittar. Ändå är Han så snygg att alla stirrar. Han är en mästerverk av skaparen. Men typ. Jag kanske överdriver).
Jag kommer inte fastna i träsket
Allting har vänts upp och ner. Jag har kommit närmare Gud. Jag är så lycklig och då spelar det ingen roll om jag är tjock eller inte. I Indien spelar det ingen roll. Kläderna är ändå lösa. Vissa får inte ens mat. Man är smal för att man inte har mer mat. Jag ville stanna där. Jag tänker inte låta någon vinna över mig och plåga mig själv. Men samtidigt vill jag ha tillbaka mitt gamla jag. Jag tänker inte låta det gå ut över mitt välmående. Jag tänker inte förstöra mitt liv. Ska leva vidare nu. Jag älskar livet.
Jag älskar livet
(Varför pirrar det i magen när jag tänker på Honom? Jag vet att Han tycker pyttelite om mig i alla fall. På sätt och vis lite jobbigt om jag träffar Honom idag, för allt har slagit snett och inget blev som vi tänkte. Det kommer kännas taskigt. Jag vill inte göra Honom besviken. Fast det snackas och det lyckades vi med idag. Bra. Ska säga det.)
lunchen räcker va?
Måndag: lunch
Tisdag: - (eventuellt lunch)
Onsdag: -
Torsdag: lunch
Fredag: -
Lördag: -
Söndag: -
Sen kanske mamma och pappa absolut tycker jag ska komma och äta hos dem någon dag. Men annars blir det väl mest sallad och gurka om jag tycker jag inte pallar längre. Lägger väl till nån måltid också I guess. Kommer dra ner på träningen. Ska nog främst träna de dagar jag får i mig mat (fast ska ändå cykla en hel del). Det är konstigt för jag köper mat bara för att jag får ångest över mig själv att jag inte vill ha och att jag inte har aptit. Piss. Svagt.
De fattar inget
Ingen frukost, men godis i skolan. Smart, jag kommer bli tjock. Det känns som ett svek att jag själv är fast i träsket samtidigt som min kompis är det. Min klasskompis har haft ätstörningar jättelänge. Och vi pratar om henne. Och de förstår inte hur hon kan tänka så. Och de förstår inte varför folk peppar varandra. De fattar ingenting. Jag tvingas hålla med. Men jag tycker inte det är sjukt. Fast det är sjukt.
Hets fasta hets fasta
Läskigt lätt
Imorgon har jag ett jättestort prov i Bi B. Slutspurten nu inför studenten. Jag kan ingenting och jag måste få MVG. Egentligen har jag bara lust att skita i det. Jag är så sjukt skoltrött. Ge mig en uppgift - låt mig skriva en text. Om jag skiter i provet kommer jag inte till skolan förrän efter lunch och då behöver jag inte käka. Smart. På fredag är det lax och efterrätt i skolan. Lyxigt värre. Jag som hoppas kunna använda mina största par jeans då.
Jag har inget problem med att inte käka mat. Men jag vill inte göra det här egentligen. Det känns som en sista utväg. Jag tycker bilderna på supersmala människor är äckliga. Jag vill inte bli sådan. Och jag ser när jag blir smal och då blir jag rädd. Jag har kontroll. När jag gått ner lagom blir det en livsstilsförändring. Jag kanske ändå fegar ur efter ett tag. Jag väger mig aldrig. Jag vet itne vad jag väger. Vikt spelar ingen roll så länge man är nöjd med sitt utseende. Knasigt att jag börjar redan nu, för jag kommer ändå gå upp under tiodagarsresan i Indien. Man kan inte äta en fjärdedels frukt en gång om dagen liksom, eller ett salladsblad. Då kanske jag ändå inte kan ha mina brallor när jag kommer hem igen.
